Elefanten i rummet!

För typ tio år sedan när jag ännu var i chefskarriären valde saken sida åt mig. Det var inte medvetet. Det bara blev så. Sakfrågan fångade mig. Blev viktigare än att vara chef. Sedan dess har det jag gjort inneburit fördjupning inom en rad områden. Och det jag möjligen blivit är ”generalistexpert inom funktionshindersområdet”, med betoning på policy och standardisering kring och om tillgänglighet och användbarhet med alla användares behov i minnet. Då för tio år sedan trodde jag ännu att det gick att kasta alla förnyelseargument rakt in i alla processer och att det fanns en automatik mellan ett ställningstagande och processer för att göra ”rätt” saker. Nu vet jag bättre! Tankar, Tar, Tid som Bodil Jönsson, då på Certec myntade. Eller som hon också sa i ett remissvar, att delaktighet inte är något som kan ges, den måste erövras om och om igen. Förutsättningarna kan dock vara mer eller mindre bra.

Nu är det 2015 och FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning är både ledstjärna och policy. Konventionen tydliggör att det är skillnad på att ta bort och förebygga funktionshinder och att stödja personer med funktionsnedsättning. Kanske är det den skillnaden som varit ”Elefanten i rummet”.  Jag upplever att polletten trillar ner oftare och oftare hos fler. Det handlar ju om två samtidiga processer som båda behövs. Men fokuserar vi vår policy generellt på att ta bort funktionshinder finner vi att det som är nödvändigt för dem med de största behoven ger innovationskraft och input för designprocesser, och att det oftast landar i sådant som alla har glädje av.

Alla har nog medvetet eller omedvetet upplevt hur det känns att funktionshindras, dels har vi inte sällan temporärt en funktionsnedsättning t.ex. kognitivt till följd av stress (kallar det själv tillfällig kognitiv svikt :-)) eller på grund av ett ”jävla skitsystem” eller en sjukdom/skada/olycka, dels kan det vara andra aktivitetetsbegränsningar eller delaktighetsinskränkningar som spökar, t.ex. dålig skolgång, klasstillhörighet eller ett annat modersmål. Och det kan också vara så att tillgänglighetskrav sammanfaller med andra krav, t.ex att en barnvagn eller lastpall ska in någonstans eller att jag sömlöst vill lyssna på och/eller läsa en e-bok. Det gäller ju ”bara” att hitta det som funktionshindrar och att vi slutar med det. Hur ”svårt” kan det vara?

Men idag är jag cool, det är inte lätt. Men saken vinner oftare och oftare. Och jag kämpar vidare!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s