Podcast ett tvång, eller frihet?

Lovade ju att skriva något om lagrådsremissen om ny bestämmelse om bristande tillgänglighet. Tänker göra det, men inte förrän beslut i Riksdagen är fattat.

Jag gillar ju att skriva och därför prövar jag ett annat område. Inser att jag blivit en konsument av rang. Tillhör dem som hänger med populärkulturellt och inom en del annat också. Det handlar så klart om podcastkulturen.

Både ”Maktministeriet” och ”Fan vad fittigt” ska läggas ner. Är det en trend? Ja, jag tror det. Om formatet används för samhällskritik eller folkbildning etc. kommer en punkt för mättnad. Andra som ”Mattsson och Helin” kommer bestå så länga upphovsmännen orkar. Hoppas länge än. Detsamma gäller förhoppningsvis ”Värvet” och ”Alex och Sigge”. De tre jag nämnde nyss skulle jag aldrig missa samma dag. Idag missade jag ”Filip och Fredrik”, detta för att jag lyssnade på ”Spanarna” istället. Lyssnar ikväll istället.

Lyssnar jag av tvång. Nej, det finns ingen tablå jag måste följa. Jag kan lyssna ikapp när jag vill. Den friheten är mediets styrka.

En annan är att det går att göra annat samtidigt. Jag går med taxarna, åker kommunalt, kör bil eller kan inte sova och vill inte störa frun.

Fler borde inse att konferenser duger utmärkt i poddformat. Gör man som vi gjorde i Användningsforum med en syntolkad version missar en inte heller så mycket av att bara höra ljudet.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s